Vilse med brända räkpinnar

Förlåt för den brutalt dåliga uppdateringen!! Det har som alltid varit något så att jag inte haft tid eller orkat blogga. På söndagkväll var jag och Vilma på en restaurang ca 500m härifrån, som bjöd på det godaste jag ätit i hela mitt liv- utan överdrift. Jag vet tyvärr inte vad allt hette haha.. Men ni kan kolla på bilderna från mitt förra inlägg för att bilda en uppfattning. 
   I måndags så tog jag bussen själv för första gången, vilket slutade med att jag gick vilse hahaha... Jag byter buss två gånger på väg till min praktikplats, och när jag skulle hoppa av sista gången så tyckte jag att det såg bekant ut, så jag hoppade av såklart. Oturligt nog var det ca 3km från praktikplatsen hahah.. Och det var knappt någon människa ute eftersom att klockan bara var ungefär 8 på morgonen. Jag vandrade omkring i ungefär 35 minuter innan jag liksom insåg att jag var helt lost, och sökte upp en människa att fråga om vägen. Hittade en man som höll på att öppna en butik och tänkte att han borde veta vars tusan jag är haha, så jag gick fram till honom och sa: "Excuse me, where am I?!". Hans reaktion var priceless hahaha! Det såg ut som att han trodde att jag hade rymt från psyket eller något. Men efter att jag förklarat att jag var på praktik i Vlaardingen och att jag kom från Sverige så ritade han en mycket fin karta åt mig som blev min räddning! Eftersom att jag inte har något internet kunde jag ju som inte kolla upp vägen själv, så det var en jäkla tur att han var en hygglig snubbe som var villig att hjälpa en förvirrad svensk.
   Senare på kvällen så skulle jag laga lite middag, bestående av nudlar med räksmak och någon typ av "räkpinnar"(typ som fiskpinnar fast godare). Jag lade i mina fina "räkpinnar" i stekpannan och satte mig vid datorn för att redigera bilder. Sedan mitt i allt så börjar det tjuta ofantligt högt i rummet, jag blev panikslagen och kollade direkt på gasspisen, som jag är rädd för, och insåg att jag höll på att bränna mina fina räkpinnar och att det måste vara brandlarmet som tjuter. Så jag skyndade mig att flytta bort pannan från spisen, hedde på fläkten, öppnade fönstet och började vifta med några pannlappar kring brandlarmet. Vad tror ni att jag ser där, när jag står vid fönstret, på bordet, och viftar med mina pannlappar?  -Mina nya grannar. Alltså jag är nog den mest tursamma människan som finns här i världen hahaha! What a day, what a day..

Kommentera här: